Material för kontakt med livsmedel
Vid användning av aluminiumlegeringar, kopparlegeringar och stål i livsmedelsindustrin finns det regler för vad varje legering får innehålla.
Kraven säkerställer att materialen inte släpper ut ämnen i livsmedel i mängder som kan vara skadliga för hälsan. Om det finns en hälsorisk med att använda en viss metall eller legering kan den inte godkännas som ett material som kommer i kontakt med livsmedel.
Om du är osäker, hänvisar vi till Livsmedelsverket
Aluminium
Försäkran om överensstämmelse för aluminium i livsmedelsindustrin:
Maximal halt av grundämnen i aluminiumlegeringar
Denna tabell visar gränsvärdena för olika element i aluminiumlegeringar för användning inom livsmedelsindustrin enligt EN 602:2007.
Gränsvärdena anges i % av densiteten.
|
Si |
Fe |
Cu |
Mn |
Mg |
Cr |
Ni |
Zn |
Zr |
Ti |
Annat |
% |
13,5 |
2 |
0,6 |
4 |
11 |
0,35 |
3 |
0,25 |
0,3 |
0,3 |
0,05 |
Koppar- och kopparlegeringar
Som en allmän regel avråder svenska Livsmedelsverket från att använda koppar för kontakt med livsmedel, eftersom koppar kan orsaka bismak eller missfärga livsmedel.
Det finns dock ett antal legeringar (AMPCO) som har testats och godkänts för kontakt med livsmedel.
Se mer på AMPCOs hemsida: Food Approval Data | AMPCO METAL
Försäkran om överensstämmelse för koppar för kontakt med livsmedel:
Rostfritt stål
Rostfritt stål används ofta inom livsmedelsindustrin, särskilt 1.4301 og 1.4401.
Försäkran om överensstämmelse för rostfritt stål inom livsmedelsindustrin: